Namnet TRIPITAKA betyder tre korgar. Ursprungligen skrevs texterna på palmblad och remsorna sattes ihop till tre korgar. Precis som de stora lärarna skrev Buddha själv inte ner något. Hans läror tog inte skriftlig form förrän långt efter hans död (cirka 300 år),  under det första århundradet f.Kr. Upptecknarna av traditionen var buddhistiska munkar och nunnor.

​

Tripitaka-formatet används från sanskritversionerna och Tipitaka-formatet  Palin språkversioner.  

​

Mahayana-buddhister har i sin egen kanon (officiell samling) "ytterligare texter", som är Buddhas ord och därmed den största riktlinjen för de troendes liv.

​

Tibetanska buddhister (lamor) har en övertygelse om att endast de har tillgång till de dolda sanna buddhistiska lärorna, för endast deras gemenskap har varit  andligt redo att förstå dem. Den mest kända samlingen är den tibetanska dödsboken

                     1. VINAYA-PITAKA eller guidekorg.

​

                       Etiska riktlinjer för munkar och nunnor (riktlinjer för rätt sätt att leva)

​

​

​

                      2. SUTRA-PITAKA dvs  korg med undervisningstal

​

                       innehåller 5 Buddha-predikningar, varav den mest kända delen är Dhammapada d.v.s.                         Vägen till sanningen.

                       Innehåller även jataka-berättelser (berättelser om Buddhas tidigare)                              levande).

​

​

​

​

​

                    3. ABHIMDHAMMA-PITAKA  dvs en speciell korg,

                      som inkluderar en genomgång och reflektion över Buddhas läror.

​

​

​

​

​

​